*svarar i telefonen*
Jag: Hallou*halvflummigt*

Prälle: Hallou *osäkert*
Prälle: Är det kristina?

Jag: Nae det är hennes yngsta dotter

Prälle: Aha det lät som kristina så jag bara sa hallou jag också


Jag trodde det var mamma som ville nått igen, hon ringde för typ 10min sen.
Det är alltid ett äventyr att ringa hem till oss om jag har telefonen nära. Man vet aldrig vad det blir för hälsning. Vi har liksom ingen nummerpresentatör...