Morgonstalltjänst. Någon hade överdrivit med spånet inne hos Karmenco under helgen så han badade i spån vilket faktiskt är sjukt jobbigt att mocka i. Börjar uppskatta halm mer och mer nu.

Ridteori där vi gick genom lite rörande hoppning och sedan ridlektionen där vi hoppade. Jag hade samma häst som förra veckan. Candide heter han. Tar långa och lite sega steg. Svår att korta upp och få att ta kvicka steg.

Red först lite travbommar och sedan en grej där man skulle räkna galoppsprången mellan två upphöjda bommar på långsidan och varje gång vi kom ner i ett av hörnen kände jag mig lite ur kontroll för att han genade och drog iväg lite. Samma sak i hoppningen, i det hörnet och efter studsen, där vi bytte av vilket håll vi svängde åt, lyssnade han inte lika mycket och drog iväg lite. Inte mycket, men tillräckligt för att göra mig som börjat bli hopprädd, harig.


Eller ska jag vara helt ärlig börjar jag bli rädd för att rida om hästen gör nånting utanför det jag ber om. Samtidigt känns det oerhört fånigt att jag känner så eftersom jag för bara nått år sedan tyckte det roligaste som fanns var fall Birk bockade på lektionerna och hoppning var aldrig nått problem. Det är inte så att jag inte vågar rida, det är det att jag spänner mig och väntar på att nått ska hända vilket gör hästen spänd och mer benägen att hoppa undan för smågrejer. Ond cirkel.