För nästan precis en vecka sedan avled en väldigt nära vän till familjen. Efter att ha kämpat mot cancern i över tio år var det tillslut dags för honom att vandra vidare. Jag har vetat att detta har varit på gång en längre tid men det går inte att förbereda sig, det går inte att beskriva och varje försök känns som en skymf mot ditt minne. Jag försöker finna ett visst lugn i att du inte var ensam under din sista dag här, att vi satt med dig och vakade. Att jag fick träffa dig en sista gång.

Man brukar bland hästar prata om de evigt gröna ängarna där smärta och sjukdom inte finns. Där allt existerar i harmoni. Jag hoppas att de ängarna finns. Och jag hoppas att du har kunnat finna frid där, sittandes bland kullarna och bara njuta av det som är.


Jag hoppas att du funnit frid.